Höghastighetstågsdebatten

För några dagar sedan kallade Eric Nilsson och Roger Pyddoke från Expertgruppen för miljöstudier höghastighetståg för ett "klimatpolitiskt stickspår". De menar att investeringar i höghastighetståg har låg klimatförbättrande effekt i jämförelse med att lägga pengarna på andra klimatreformer.

Tyvärr bygger deras artikel på några felaktigheter. Bland annat menar de att Sverige är ett alldeles för glesbefolkat land för att höghastighetståg ska vara lönsamt. Det må vara sant att Sverige är glesbefolkat, men ingen har heller föreslagit att bygga höghastighetståg genom hela landet. Deras beräkningar är gjorda på hela Sveriges yta utslaget på hela landets befolkning. Detta är närmast oseriöst, det är knappast så att befolkningen i Gällivare gynnas särskilt mycket av höghastighetståg mellan Göteborg och Stockholm eller heller för den delen utgör något direkt kundunderlag för trafiken på den sträckan. Det är i Sveriges tätbefolkade delar höghastighetståg är aktuellt och då är det med denna del av landet som underlag beräkningarna bör genomföras.

För det andra ska vi ur ren klimatsynpunkt inte underskatta att vi som land går före. Även om den direkta effekten av våra investeringar kan ifrågasättas kommer vi, om vi vågar investera i höghastighetståg, underlätta för utvecklingen av ny klimatsmart teknik och därmed medverka till att den sprids inte bara i vårt eget land utan även till andra delar av världen. Den typen av dynamiska effekter av investeringar kan vi inte tillgodoräkna oss om vi istället lägger pengarna på att köpa utsläppsrätter, som artikelförfattarna jämför med. Detta, för att slänga sig nobelpristagaren och ekonomen Nathan Rosenbergs vokabulär, visar på den tekniska förändringens spårbundenhet och nyckeln till såväl ekonomiska som ekologiska framsteg.

Dessutom måste vi i diskussionen kring såväl lönsamheten som klimateffekten av höghastighetstågen ta med i beräkningen att biltrafiken kommer bli betydligt dyrare för konsumenterna framöver. Detta när vi inte bara passerar peak oil utan även möts av en exploderande efterfrågan på bilar som vi just nu bara kan ana förspelet till när välfärdsnivån höjs drastiskt inte minst bland världens 1,3 miljarder kineser. Kanske kan produktionen av bilar möta den ökande efterfrågan, men tillgången på inte bara bensin utan även diesel och biobränsle styrs av betydligt mer begränsande faktorer. Detta leder förmodligen till antingen kraftigt ökade kostnader för bilismen eller ökat tryck på utvecklandet av höghastighetståg och därpå sjunkande produktionskostnader av dessa, men sannolikt till båda effekterna.

Det finns fler skäl till varför satsningar på höghastighetståg kanske inte är så dumt ur klimatsynpunkt trots allt. Men sen ska vi ju inte glömma bort andra (bland annat ekonomiska) samhällsvinster med att människor kan röra sig snabbt och bekvämt mellan de större städerna i ett land, vilket för mig känns som skäl nog att investera i framtidens infrastruktur.

Även: Johannes Åman, Grufman, Joakim Hörsing & Victor Harju