Hägglund vinner

En kvasidebatt i första hand förlagd till bloggosfären har rasat igång. Alla som hört (eller i efterhand läst) Göran Hägglunds Almedalstal förstod nämligen att ett av Sveriges riksdagspartier plötsligt testar en ny strategi. Istället för ofarligt allmänborgerlig retorik, anpassning och floskler bjuder livets ords politiska gren nu istället på antietablissemangssnack, högerpopulism och blottar ärligt sin homofobi och sitt kvinnoförakt.

Herr Hägglund pratar om att Kristdemokraterna är partiet som företräder den normala människan. Precis som Erik Malm noterat bygger utgångspunkten att företrädda "den normala människan" på att det finns en stark norm för hur människor bör vara och bete sig men också att det finns något onormalt som Kristdemokraterna tar avstånd för. Förlöjligandet av genuspedagogik, jämställdhet mellan mammor och pappor i barnens uppväxt eller för den delen "krönikörer och teaterregissörer" i Hägglunds tal, för att inte tala om "lesbianer och annan galenskap" som vissa kristdemokrater hörts yttra, visar tydligt vilka människor som anses avvikande, galna och onormala i kristdemokratins Sverige.

Jag är rädd för att det kommer visa sig vara en vinnande strategi. Precis som Jonas Morian noterar bygger vinnande politiska strategier ofta på att lyckas distansera sig från något, att framstå som en motpol till något - detta något gärna sådant som av många upplevs som del av det politiska etablissemanget.

Kan det inte då vara kontraproduktivt att ge Hägglund och hans parti denna uppmärksamhet? Skapar vi inte därigenom just den polaritet som är en förutsättning för att Hägglunds strategi ska ge framgång? Tyvärr är detta inte helt osannolikt. Samtidigt är vore det en omöjlighet att låta ett etablerat parti som inte utesluter samarbete med Sverigedemokraterna efter nästa val stå oemotsagt.

Delvis har Hägglund redan vunnit tack vare sin nya strategi - han har nämligen redan vunnit ännu fler motståndare. Förhoppningsvis vinner han inga fler väljare.

Fler på samma ämne: Erik Malm, Jonas Morian1, Jonas Morian2, Sanna Rayman1, Sanna Rayman2, Henrik Brors, Lena Andersson, Aron Lund, Maria Ferm, Alliansfritt Sverige, Mona for President, Alice Bah Kuhnke, Liberati