Mer demokrati - mindre sossestyre

Igår gick Peter Eriksson och hans fyra borgerliga fellows från grundlagsutredningen gemensamt ut på DN-debatt och deklarerade om att de är överens om vad som, om det realiseras, skulle bli den största grundlagsreformen sedan 70-talet.

Flera vänsterbloggare, bland annat Jinge, beskriver det som att Miljöpartiet sålt sig. Den typen av argumentation visar på bristande kunskaper eftersom att de flesta av de frågor man gjort upp om, som ökat inslag av personval, författningsdomstol, möjligheten till kommunala nyval, att stärka det kommunala självstyret i grundlagen och att stärka riksdagens kontrollmakt (på regeringens bekostnad) är frågor de Gröna drivit i princip sedan partiet bildades.

Inte heller de borgerligas linje i grundlagsfrågorna är särskilt överraskande. Att de vill öka personvalsinslagen, ha skilda valdagar och instifta en författningsdomstol ha varit känt länge. Eventuella nyansskillnader mellan de borgerliga partierna har putsats bort sedan de fyra borgerliga partiledarna slog sina huvuden ihop i vad som kom att kallas alliansen.

Hur kan det här då överhuvudtaget vara en nyhet? Nyhetsvärdet ligger snarast i att regeringen och de Gröna återigen går ut och visar på att de är eniga. Regeringsstrategerna hoppas såklart på att slå in en kil mellan oppositionspartierna. Miljöpartiet visar på att de, så länge inte sossarna (offentligt) sagt att de vill göra upp om regeringssamarbete efter nästa val, har all frihet i världen att betona sin autonomi från det gamla maktpartiet vars namn börjar på S.

Kanske kan det här få Mona Sahlin att sova lite sämre. Miljöpartiets språkrör har varit ganska tydliga med att det så snart som möjligt borde offentliggöras huruvida man vill bilda gemensam regering efter valet 2010 eller inte. Ju tidigare man bundit upp socialdemokratin med ett sådant löfte, ju tidigare kan man koncentrera sig på att utforma den gemensamma politiken efter ett regeringsskifte. Samtidigt leder ju den här typen av utspel till att dörren högerut hålls öppen om det nu mot förmodan skulle vara så att socialdemokratin inte vill sitta i samma båt som de Gröna. DNs ledarsida håller inte direkt tillbaks när de sprider lovorden om de Gröna omkring sig:

"[...]allra mest vinner de gröna. De framstår alltmer som ett balanserat mittparti med miljöprofil som en ansvarsfull och oroad medelklass kan komma att söka i nästa val. Maria Wetterstrand och Peter Eriksson håller på att skaffa sig nycklar till alla rum i den svenska parti-politikens hus."

Tillbaks till innehållet i debattartikeln, så kan vi börja med det kommunala självstyret. Är det någonting som definitivt skulle skyddas och stärkas om den föreslagna grundlagsreformen realiserades är det nämligen det lokala självstyret. Makten bör finnas så nära medborgarna som möjligt, och ett steg i rätt riktning är definitivt de förslag som finns i debattartikeln: gör det möjligt att införa trängselavgifter lokalt utan riksdagsbeslut, inför möjligheten till kommunala extraval, grundlagsskydda det kommunala självstyret genom möjlighet att pröva om ny lagstiftning strider mot den kommunala självbestämmanderätten och kanske framförallt, stärk möjligheten att genomföra kommunala folkomröstningar.

Vidare ska demokratin även stärkas på ett nationellt plan. Riksdagens kontrollmakt och möjligheter till effektiv granskning av regeringen ska stärkas. Därtill ska regeringen till skillnad mot idag prövas automatiskt prövas i riksdagen efter ett val. Det här skulle omöjliggöra situationer där en socialdemokratisk regering (som ju varit fallet vissa tillfällen tidigare) kan fortsätta regera på ren rutin trots något oklar parlamentarisk situation.

Faktum är att detta som i mina ögon på alla vis innebär en starkare demokrati möter patrull hos socialdemokratin. Konflikten sätter fingret på det jag har mest svårt för hos socialdemokraterna. De är alldeles för måna om makten, och behåller den gärna även om det är på bekostnad av demokratin. De vill inte pröva regeringsmakten i riksdagen och de vill inte stärka det folkvalda organet, riksdagen, på bekostnad av regeringen. De vill inte att medborgarna lokalt ska kunna göra precis som de själva vill, den svenska centralstatens maktkontroll är betydligt viktigare för maktpartiet S. Socialdemokratins inställning till makten är bland de mer problematiska delarna i en eventuell koalition. Samtidigt ska partiet ha en eloge för den utveckling som sker, de har trots allt nästintill suttit vid makten oavbrutet sedan andra världskriget. Att en kultur som kan få en illamående växt fram är kanske inte särskilt märkligt, tyvärr.

Slutligen, jag avviker från partilinjen i två frågor. Dels vill jag inte se någon författningsdomstol (i Jakop Dalundes inlägg i frågan citeras jag angående mina invändningar) och här tycker jag faktiskt det finns en viss relevans i kritiken från vänster, bland annat Ung Vänster har skrivit ett intressant inlägg i frågan, även om jag inte vill gå så långt som dem i min kritik. Dessutom är jag är även ganska skeptisk till skilda valdagar. Trots allt är det här paranteser när den viktiga viljan att stärka demokratin är så här stark. Mer demokrati - mindre sossestyre. Medborgare och kommuner ska få bestämma, på bekostnad av regeringar. Avslutningsvis tänkte jag därför citera en inlägg jag tycker är ganska talande ("en liberal statsvetares våta dröm"):

Det här är en önskelista som jag aldrig tordats skicka ens till tomten. Det här är allt jag någonsin trott på och mer än vad jag vågat be om. Det här är en revolution och den allra bästa på mycket, mycket länge.Viva la revolución!

Källor: DN-debatt, DNs ledarsida,

På samma ämne (ett urval): Jakop Dalunde, Johan Ingerö, Enjoy freedom, Peace, Love & Capitalism, Rasmus Ling, Dyslesbisk, Ung Vänster, SvDs ledarsida & akademiska synpunkter

Tidigare bloggat om författningsdomstol med mera: Tomas Melin