På politikerbloggen om mänskliga rättigheter, Reinfeldt och det svenska ordförandeskapet

Idag har jag en debattartikel på politikerbloggen.se om mänskliga rättigheter, Reinfeldt och det svenska ordförandeskapet;

" [...] Vad tänker Reinfeldt göra för att som ordförande för den europeiska unionen främja demokratin i världens största diktatur? Eller kommer bilaterala handelsintressen och gullande med Hu Jintao få överskugga försvaret av mänskliga rättigheter? [...]"

Resten av artikeln finns här!

Stoppa Stockholmsprogrammet!

Mycket tack vare Henrik Alexandersson har bloggar och tidningar nu börjat uppmärksamma det så kallade Stockholmsprogrammet. Nästa vecka träffas EUs justitieministrar för att bereda det hela som sedan väntas antas av regeringscheferna i december.

Följande lista på vad Stockholmsprogrammet förväntas innehålla går att finna hos HAX själv;

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA "in the field of freedom, security and justice".
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel.
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
  Mer, och mer effektiv, "data-mining".
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt.
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
• EU-standardisering av övervakning.
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning.
• Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Det här är alltså det senaste exemplet på hur övervakningsivern har fortsatt smitta Europas ledare. Tyvärr är Henrik Alexanderssons och många andras inställning ganska defensiv, och rubriken på hans bloggpost, "låt det inte ske i tysthet" säger ganska mycket. Troligen kommer programmet genomföras oavsett folkets protester, men som så ofta tror jag att en avgörande nyckel till framgång inom politiken är att faktiskt tro på att det går att förändra. Men ska det finnas möjlighet att göra skillnad krävs omfattande protester. Precis som Tomas Eriksson diskuterar känns det ganska uppenbart att förhandlingarna har förlagts mitt i sommaren för att minimera möjligheten till politisk debatt.

Många andra har börjat uppmärksamma det hela de senaste dagarna, och det finns möjlighet att demonstrera i Humlegården på onsdag 17:00-20:00.

Media: The Guardian, SvD, Newsmill, The Daily Telegraph
Fler som uppmärksammar: Mark Klamberg, Henrik Alexandersson, Minimaliteter, Josh Lyman, Karl Sigfrid, Maria Ferm
Uppdatering, även Mattias Bjärnemalm & Erik Laakso

Rätt tänkt nytänk, Obama

Det hör till ovanligheterna att inte bli besviken över amerikanska presidenter, men hittills är det svårt för alla progressiva politiska krafter att inte tycka att Obama faktiskt levt upp till förväntningarna. Inte nog med att USA tagit över taktpinnen från Europa vad gäller klimatarbetet, en ny politik gentemot tredjevärlden håller på att etableras.

Amerikansk utrikespolitik brukar traditionellt domineras av viljan att gynna sig själv i första hand. Existerande postkoloniala strukturer tillåts inte bara bestå utan förstärks också gärna. Ett exempel har varit hur USA i biståndspolitiken föredragit att exportera färdiga jordbruksprodukter till afrikanska länder. Detta slår undan möjligheterna för länderna att själva bygga upp en egen jordbruksindustri med kapital (verkstäder etc) och kompetens att förädla råvaror. Men under sin nuvarande utlandsresa där Obama passerat såväl G8-mötet, besökt påven och nu gör en kort visit i Ghana har budskapet hela tiden varit tydligt. Det direkta livsmedelsbiståndet ska ersättas, och USA ska nu istället bidra med "finansiella resurser, demokratiutveckling och jordbruksutveckling".

I Obamas utrikespolitiska doktrin byts amerikansk egoism mot internationell solidaritet. Tredje världen ska ges möjlighet att bygga upp sin välfärd och infrastruktur så att de kan stå på egna ben. Det ska bli spännande att se Obama verkställa politiken, känner jag amerikansk inrikespolitik rätt lär han stöta på patrull, men som tur är är just utrikespolitiken det område där presidenten kan styra som mest på egen hand.


Även DN1, DN2

Nu är det fredag (v. 28)

Går det att konstatera så mycket annat än att kvalitén på svenska musikvideor ökat betänkligt sedan 80-talet? ;)

Hägglund vinner

En kvasidebatt i första hand förlagd till bloggosfären har rasat igång. Alla som hört (eller i efterhand läst) Göran Hägglunds Almedalstal förstod nämligen att ett av Sveriges riksdagspartier plötsligt testar en ny strategi. Istället för ofarligt allmänborgerlig retorik, anpassning och floskler bjuder livets ords politiska gren nu istället på antietablissemangssnack, högerpopulism och blottar ärligt sin homofobi och sitt kvinnoförakt.

Herr Hägglund pratar om att Kristdemokraterna är partiet som företräder den normala människan. Precis som Erik Malm noterat bygger utgångspunkten att företrädda "den normala människan" på att det finns en stark norm för hur människor bör vara och bete sig men också att det finns något onormalt som Kristdemokraterna tar avstånd för. Förlöjligandet av genuspedagogik, jämställdhet mellan mammor och pappor i barnens uppväxt eller för den delen "krönikörer och teaterregissörer" i Hägglunds tal, för att inte tala om "lesbianer och annan galenskap" som vissa kristdemokrater hörts yttra, visar tydligt vilka människor som anses avvikande, galna och onormala i kristdemokratins Sverige.

Jag är rädd för att det kommer visa sig vara en vinnande strategi. Precis som Jonas Morian noterar bygger vinnande politiska strategier ofta på att lyckas distansera sig från något, att framstå som en motpol till något - detta något gärna sådant som av många upplevs som del av det politiska etablissemanget.

Kan det inte då vara kontraproduktivt att ge Hägglund och hans parti denna uppmärksamhet? Skapar vi inte därigenom just den polaritet som är en förutsättning för att Hägglunds strategi ska ge framgång? Tyvärr är detta inte helt osannolikt. Samtidigt är vore det en omöjlighet att låta ett etablerat parti som inte utesluter samarbete med Sverigedemokraterna efter nästa val stå oemotsagt.

Delvis har Hägglund redan vunnit tack vare sin nya strategi - han har nämligen redan vunnit ännu fler motståndare. Förhoppningsvis vinner han inga fler väljare.

Fler på samma ämne: Erik Malm, Jonas Morian1, Jonas Morian2, Sanna Rayman1, Sanna Rayman2, Henrik Brors, Lena Andersson, Aron Lund, Maria Ferm, Alliansfritt Sverige, Mona for President, Alice Bah Kuhnke, Liberati

Pinsamt

Barroso, mannen med erkänt låga ambitioner i klimatpolitiken som även är känd som portugisisk högerhök och ordförande för EU-kommissionen, verkar få förnyat förtroende. Visserligen inte redan nu i juli som Reinfeldt hade hoppats, men då det går ihärdiga rykten om att det tidigare motståndet mot Barroso från den socialdemokratiska partigruppen, PES, nu försvunnit verkar det högst osannolikt att någon annan skulle väljas som ordförande för kommissionen. Det som verkar ha hänt är att man blivit lovad talmansposten under andra halvan av mandatperioden.

Pinsamt, europeiska socialdemokrater. Tidigare har det funnits sonderingar mellan den gröna gruppen (Greens/EFA), liberalerna (ALDE) och socialdemokraterna (PES) om att istället för den konservative Barroso stödja Belgiens tidigare premiärminister, liberalen Guy Verhofstadt, som ny ordförande för kommissionen. Det namn som alla verkar vara överens om att det står för en bättre och mer progressiv politisk inriktning överges alltså av de europeiska socialdemokraterna i utbyte mot den simpla talmansposten. Om man släpper igenom Barroso de närmaste månaderna - som ju allt tyder på - har man uppenbarligen sålt sig mycket billigt.



Den gröna gruppen lägger sig däremot inte lika platt. Ledaren Daniel Cohn-Bendit gav idag Barrosos ledarskap följande omdöme "[his policies have] failed the economy, the environment and democracy". 2004 blev Barroso en kompromisskandidat när Storbritannien sa nej till Guy Verhofstadt. Även denna gång kommer den hale Barroso, som tidigare även benämnts som totalt ryggradslös, gå före liberalen Verhofstadt.

Svenska opinionsbildare, bloggare, partier och partipolitiker är märkligt tysta om det som försiggår just nu på den europeiska politiska arenan. Kanske beror det på okunskap, kanske på ointresse. I vilket fall är tystnaden just nu ganska symptomatisk för hur vi i Sverige hanterar Europapolitiken. Ett halvår vart femte år förfasas vi över det låga valdeltagandet, spekulerar om europeiska partigrupper och försöker skapa en engagemang kring europeiska politiska frågor vi inte diskuterar annars. Nu har vi precis återgått till normalläget - europeisk politik verkar krångligt så det låter vi helst bli.

Jag hade uppenbarligen naiva förhoppningar om att engagemanget inom europeisk politik skulle öka som följd av den senaste valrörelsen, men nu är tystnaden från bloggare och politiker direkt pinsam. Inte konstigt att valdeltagandet fortfarande inte varit på över 45% i något svenskt Europaparlamentsval när inte ens de politiska partierna själva lyckas engagera sig annat än när det är valrörelse...





Mer om Barrosos förlängda mandat: Europaportalen, DN, BBC1, BBC2

Perspektiv på politikerveckan

One week in the middle of the Baltic Sea later...

Först tänkte jag börja med att recensera de två tal som inte hunnits med (bättre sent än aldrig). Först Peter Eriksson som talade under fredagskvällen. Jag gillade den politiska inriktningen, de Gröna är ett parti inte bara för de som har jobb och är rädda att bli av med det utan vi tar parti för dem som helt ramlar utanför systemen, som till exempel bollas mellan a-kassa, socialbidrag eller färsäkringskassa. Det som sas som grundlagsutredningen, sänkt arbetsgivaravgift för småföretag, skrotning av FRA-lagen och gröna jobb för att vända såväl klimat- som finanskrisen var även det ljuv melodi i mina öron. Dock håller jag med om det som sagts i många andra analyser, Peter kan betydligt bättre, stakningar och rena plagiat från partiledardebatten hör inte hemma om nivån ska vara toppklass.

På söndagsförmiddagen pratade herr statsminister och det känns som ett rätt märkligt tal. Efter en lång historisk exposé i relativt högt tempo kom plötsligt en stakning när statsministern cirka 25 minuter in i talet började snacka klimat. Kände hans sig inte helt bekväm med ämnet? Vet han inte vad han pratar om? Dessutom gjorde statsministern sitt bästa för att skruva ned förväntningarna inför det kommande klimattoppmötet i Köpenhamn då han ägnade mycket tid om utläggningar om hur svårt det kommer bli att komma överens om någonting bra. Uppenbarligen vill han fly sitt ansvar och slippa driva en offensiv politik från EUs sida.

Dessförinnan hade lyssnarna fått höra hur Reinfeldt högtidigt förklarat att Sverige (efter tio minuter snack om 1600- och 1700-talet) nu är mäktigare än någonsin då vi är ordförandeland i EU. Jag vet inte om det är historierevisionism eller sakkunskapen som är bristande, men herr statsminister kanske inte är medveten om att vi var ordförandeland senast för bara åtta år sedan. Men det är klart, med så starkt fokus på forntiden kan man fråga sig om herrn inte anställt Peter Englund som talskrivare och då kanske det som hänt för några år sedan inte finns med i verklighetsuppfattningen.

Allt som allt blev det en intensiv vecka. Maria Ferm har sammanställt det mesta av Grön Ungdoms framträdanden under veckan där även en del saker jag gjorde finns med. Marias tal innan Peter Erikssons framträdande finns här och Fredrik Frangeurs globala tal hittar ni här.

Andra sammanfattningar av veckan: Tobias Björkgren, Erik Malm och Ung Vänster
Om Peters tal: DN

Cynthia McKinney taken into custody by Israeli forces

Former congresswoman Cynthia McKinney, who also was running for President of the United States as candidate for the Green Party 2008, where taken into custody by Israeli forces about a week ago. Yesterday she was released but the incident hasn't been reported by Swedish media at all.

Av vad jag kunnat se har inte svensk media överhuvudtaget uppmärksammat att en mycket profilerad amerikansk politiker blivit fängslad av israeliska styrkor i tisdags förra veckan. Själv blev jag uppmärksammad på det inträffade när jag idag läser att hon blivit frigiven.

Cynthia McKinney, inte bara före detta ledamot av USAs kongress och presidentkandidat 2008 för the Green Party utan även människorättsaktivist har ett stort engagemang för Israel/Palestina-konflikten. Hon har tydligen befunnit sig på ett skepp med förnödenheter i regi av Free Gaza Movement. En totalt fredlig aktion för att underlätta för den humanitära situationen hos en utsatt befolkning. Dessutom var skeppet på internationellt vatten då hon och tjugo andra aktivister blev tillfångatagna av den israeliska armén, vilket är ett direkt brott mot internationella konventioner.

Att Israel stoppar skepp med förnödenheter till palestinierna visar om något på hur allvarlig situationen är. Israel praktiserar just nu en närmast total blockad av Gazaremsan och den humanitära situationen är för att uttrycka det milt en nedåtgående trend. Att det inträffade inte alls uppmärksammas medialt visar dels på hur vana vi är med rapporter om att det inte står rätt till nere i Israel och Palestina men också en allmän ovilja om att, trots nyhetstorka, rapportera när Israel gör någonting fel.



Källor: Fox News (och igen), 11alive.com, Huffington Post, Infowars.com, Wikipedia, Breakin Tweets, Nakwach and last but not least a Statement from Cynthia McKinney

Befria EU

Hemma från Almedalen låg Miljöpartiets medlemstidning Grönt och väntade i brevlådan. I det purfärska numret intervjuas jag angående centraleninstallationen som jag ansvarade för men är också skribenten bakom en recension av Per Gahrtons nya bok "befria EU";

Det har gått sex år sedan Per Gahrton publicerade sin senaste bok om EU-samarbetet, ”med euron mot EU-staten”, och utgångsläget är uppenbart förändrat. Sverige sa nej i EMU-omröstningen 2003, två förslag på fördrag, EU-konstitutionen och Lissabonfördraget, har presenterats för att sedan möta på folkligt motstånd och Gahrton själv har avgått som EU-parlamentariker. Samtidigt har också hans parti ändrat inställning till EU-medlemskapet, något han backade upp med en DN Debattartikel i februari förra året.

Med sitt nya giv, ”Befria EU!”, har Gahrton ambitionen att lämna debatten om EU-medlemskap eller ej bakom sig. Samtidigt som han å ena sidan lyckas synnerligen väl och i huvudsak fokuserar på problemformuleringar kring EUs framtidsfrågor så som utvidgningen och fördragen innebär Befria EU! på samma gång en möjlighet att förklara och resonera kring varför han själv som EU-kritisk profil ändrat inställning till medlemskapet, en möjlighet han var gång den dyker upp i boken inte är sen att utnyttja.

I Befria EU! bjuder Gahrton på såväl inblickar i EUs hyckleri kring WTO-förhandlingarna vid Seattle och Doha och reseberättelser från länder i Europas periferi såsom Vitryssland och Georgien som funderingar kring amerikaniseringen och alternativa samarbetsorgan. Samtidigt som läsaren bjuds på insiktsfulla tillbakablickar från tio år i Europaparlamentet saknar alltså Befria EU! inte visioner och tydliga riktlinjer för en grön EU-politik av årgång 2009.

Någon dag innan EU-parlamentsvalet, på världsmiljödagen 5 juni, hade jag glädjen att höra Per Gahrton hålla ett anförande om EU på Stockholms Centralstation. Såväl då som genom hela boken lyser Gahrtons stora kunskaper om EU igenom. Särskilt intressanta tycker jag hans resonemang om EU som federation eller konfederation är. En tredje väg mellan centralistisk EU-stat och EU-utträde är möjlig. En grön vision där vi låter Europas kulturella och sociala mångfald berika ett utvecklat EU där olika länder deltar i olika delar av samarbetet, ett Europas à la carte i samverkan för klimatet och rättvisan och där mångfald snarare än likriktande enfald är ledordet.

Andra recensioner av och artiklar om Befria EU: Ordfront, Sydsvenskan, Aftonbladet, SvD, Offensiv, Miljömagasinet, Alba samt Gahrton själv som beskriver boken på Newsmill

(v. 27)

Through Ledarbloggen

Sahlin & Hägglund

Två till tal har hunnit avverkas, Mona Sahlin och Göran Hägglund.

Sahlin var mer Socialdemokrati i en uppdaterad 2009-version än tidigare - och jag gillade det. Hon var rapp och tog ut svängarna gentemot alliansen. Däremot ogillade jag starkt det hon sa om FRA-lagen. Visst är det bra att den ska rivas upp, men att den ska göras om är ett rejält feltänk. Vi behöver ingen massövervakning av medborgarna och Sahlin borde skaffa sig bättre sällskap än Tomas Bodström i de här frågorna. Överlag var det ändå en mycket bra framträdande av Sahlin och jag kan utan problem se henne i rollen som statsminister om mindre än ett år och tre månader.

Göran Hägglund visade sig från sin ärligaste sida. Socialkonservatism med pikar mot kultur- och politikelit är hans nya recept, antagligen i ett försök att vinna väljare från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Jag har inte särskilt mycket till övers för mannen som uppenbarligen vill stöpa människor i förlegade könsroller, som kränker homosexuella i sitt tal och som vill sänka skatterna för de rikaste. Dessutom är det uppenbart att han inte vill anpassa samhället efter den nya tekniken, istället ska en hel generation kriminaliseras. Hägglund själv är nog med anledning att rösta rödgrönt 2010 och jag hoppas alla socialliberala mittenväljare har detta i åtanke i september nästa år.

Strax håller Fredrik Frangeur de Grönas globala tal på Östersjötorget och ikväll väntar Peter Eriksson på stora scenen i Almedalen, med Maria Ferm som förband. En trevlig vecka kommer få ett värdigt slut.

Onsdag i Almedalen: Westander på framtidsspaning m.m.

Var för en stund sedan på PR-byrån Westanders framtidsspaning. I panelen återfanns PM Nilsson, Lotta Gröning, Zaida Catalán och Alexander Bard. Inflationen i almedalsarrangemang känns påtaglig och jag har hunnit bevittna ett antal riktigt kassa paneldiskussioner och seminarier. Framtidsspaningen stack ut - äntligen några som säger något intressant, för ett relevant samtal och håller sig borta från den klassiska och förutsägbara höger-vänsterpajkastningen. Ett stort tack till den dynamiska och i almedalensammanhang ovanligt intressanta panelen. 

Överflödet av seminarier ger visserligen ett intressant utbud för oss besökare men det är tveksamt vilken effekt satsningarna har för alla de företag och organisationer som är här. Bekantingen Erik Laakso, politisk konsult, skriver på SVT Opinion idag om att almedalen är bortkastade pengar. 

Ikväll håller Mona Sahlin tal. Jag hoppas på att vi får se en ännu tydligare riktning inför 2010 än vad hon visat på hittills och på att fokus snarare kommer ligga på egen politik än på att kritisera alliansen. De må vara kassa, men det är nog mest kontroproduktivt att lägga sig på alliansens just nu låga debattnivå. 

Jag hinner inte alls med att bevaka lika intensivt som jag hade tänkt mig, och tänkte därför rekommendera dels almedalen idag och politikerbloggen som uppdaterar intensivt men kanske framförallt hänvisa till twitter där jag med flera kvittrar oss hesa under tagen #almedalen. 

Almedalen dag nummer 3

Lars Ohly har pratat, Jan Björklund har pratat och nu ikväll har Maud Olofsson pratat. Maud kom ut som feminist, sådär lagom tidsenligt år 2009. Tyvärr presenterade hon noll (0) politiska förslag på hur den eftersträvansvärda jämställdheten ska uppnås. Sen fortsatte Maud Olofsson med att snacka klimat och la skulden på befolkningen för att uppnå resultat. Dessvärre är Maud Olofsson en ansvarig minister och det vore ju lite snyggt om hon istället presenterade vilken politik hon själv vill genomföra och vilka målsättningar regeringen sätter upp inför Köpenhamnsmötet.

Genomgående i talet skrattade Maud hysteriskt åt sina egna skämt. Det är ju sympatiskt att hon uppskattar sig själv när inte så många andra gör det.

Även SvD, DN1, DN2

Almedalsaktiviteter

Imorgon deltar jag som debattör vid två tillfällen. Först en rovdjursdebatt (!), 12.30-14.30 i Högskolan, sal D 24. Det är Svenska Rovdjursföreningen tillsammans med Djurskyddet som inbjuder till debatt om rovdjurspolitiken.  Moderator är förre överåklagaren Sven-Erik Alhem. 20:30-22:00 deltar jag på en debatt mellan ungdomsförbunden med bland annat Niklas Wykman, Ida Gabrielsson och Magnus Andersson på ungdomssatsningen Östersjötorgets ungdomskvällar.

Här finns en lista på alla Grön Ungdoms aktiviteter under veckan (även hos Maria Ferm och Jakop Dalunde). Maria fångade också ett gäng bilder från kvällen, då vi grillat tillsammans med Grön Ungdom Gotland och ett glatt gäng från Gröna Studenter.

Pirates + greens, what a wonderful combination

Idag blev det slutligen officiellt att Piratpartiet kommer ingå i Gröna Gruppen i Europaparlamentet. Piratpartiet meddelade redan tidigt i valrörelsen att det i första hand var den liberala gruppen (ALDE) eller gröna gruppen (Greens/EFA) som var aktuella. Anledningen till att det inte blev den liberala gruppen beskrivs av parlamentarikern Christian Engström så här;

- Det finns ingen sammanhållen grupp där som jobbar med våra profilfrågor. Det finns enstaka duktiga ledamöter som Olle Schmidt och Lena Ek, men den gröna gruppen har en mer sammanhållen strategi

Att Piratpartiet valt den gröna gruppen är alltså ett erkännande av vår integritetspolitik. Men är det bara att de Gröna är bra på samma frågor som Piratpartiet som gjort att de valt gröna gruppen? Nej, uppenbart inte. Gröna gruppen innebär i mindre utsträckning än till exempel liberalerna eller vänstergruppen att Piratpartiet riskerar att uppfattas som att de valt sida inom blockpolitiken. Budet från Gröna Gruppen var också generöst vilket möjliggör att många assistenter kan anställas, och sannolikt får Christian Engström plats i det utskott som är mest intressant för Piraterna. Josh Lyman redogör för ännu fler troliga anledningar till varför Piratpartiet varför valt Greens/EFA.

Vad tjänar då de Gröna mer än ett erkännande av deras integritetspolitik? En hel del, bedömmer jag. Det blir aningen svårare för Piratpartiet och de Gröna att argumentera emot varandra i valrörelsen 2010, vilket jag tror framförallt de Gröna tjänar på. Att ha tackat nej till Piraterna, vilket faktiskt var en möjlighet, hade både försvagat gröna gruppen, upplevts som att vi tog avstånd från de mest ivriga integritetskämparna och hade även riskerat att något annat svenskt politiskt parti fått motsvarande erkännande av sin integritetspolitik.

Personligen uppskattar jag också att det nu blir ännu fler tjänstemän inom Gröna Gruppen som arbetar med de högaktuella fildelnings-, medborgarrätts- och integritetsfrågorna. Med tanke på den politiska utvecklingen med bland annat Acta-förhandlingarna på gång är behovet stort.

Själv välkomnade jag idag piraterna till gröna gruppen genom ett pressmeddelande tillsammans med Jakop Dalunde och Maria Ferm. Jag är övertygad om att PP i Gröna Gruppen innebär en win-win situation för båda parter.

Pressmeddelanden: Piratpartiet, Grön Ungdom, The Greens/EFA
Gammelmedia: DN1, DN2, DN3, Aftonbladet, SvD1, SvD2, SR & GP
Webbportaler: Europaportalen, Newsmill, makthavare.se, Nyheter24
Gröna kommentarer: Emma Grön, Linn Olauson, Tomas Eriksson, Gustaf Wiklund
Lila kommentarer: Rick Falkvinge, Annarkia1, Calandrella, Anna Troberg, Anais, Klara, Mab, Sidvind
Ännu fler kommentarer: Oscar Swartz, Henrik Alexandersson, Cornubot, Farmor Gun, Dick Erixon, STNUs ledarblogg, Elias Giertz

Nej till signalspaning

Bland det mest naiva i förra årets FRA-debatt var vissa borgerliga politikers övertygelse om att det går att övervaka människor med hjälp av signalspaning i kabel utan att mer eller mindre tillämpa massavlyssning.

Att endast övervaka människor det finns brottsmisstanke mot är omöjligt. För att filtrera fram informationen från just den misstänkte begås automtiskt en integritetskränkning då en mycket stor mängd internettrafik måste samlas in. Det spelar faktiskt ingen roll ens om signalspaningen baseras på domstolsbeslut innan det ges tillåtelse att läsa någons email - precis som ett gäng prominenta personer påpekade på DN Debatt redan för ett år sedan är det mönstren för kommunikationen på internet som sannolikt kommer vara det mest intressanta att övervaka men också det mest farliga.

För någon vecka sedan lämnade oppositionen in sitt svar på regeringens förslag till förändringar i FRA-lagen. Tidigare har mitt eget parti, Miljöpartiet, ständigt tagit strid för integriteten. I skrivningen tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern vacklar man. Bland annat går det att läsa att "Sverige behöver som ett militärt alliansfritt land en effektiv underrättelsetjänst. Signalspaning är då ett viktigt verktyg som behövs. " - oroande rader för den som vill försvara det fria ordet och säger nej till massavlyssning.

Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm tog idag tydligt ställning för integriteten och mot de vacklande skrivningarna om signalspaning i kabel från den samlade riksdagsoppositionen i en artikel på Aftonbladet.se. Även Tomas Melin skriver bra om riksdagsförslaget på sin blogg. För mig är det av högsta vikt att partiet agerar lyhört på reaktionerna från ungdomsförbundet. Vi har hög trovärdighet i integritetsfrågorna och har arbetat aktivt med frågorna såväl i riksdagen (långt tidigare än piratpartiet bildades) som i Europaparlamentet (såväl emot telecompaketet som de acta-förhandlingar som verkar föregå utan insyn för tillfället). Då gäller det att stå upp för sina ideal och inte dribbla bort integritetsfrågorna till piratpartiet. Även om motionssvaret i riksdagen var ett självmål säger det fortfarande ingenting konkret om vad som väntar när FRA-lagen rivits upp (vilket alla oppositionspartier i riksdagen ju är överens om). Chansen att tydligt säga nej till signalspaning i kabel och inte minst stoppa signalspaningen efter valet 2010 finns fortfarande kvar för partiet.

I skrivande stund möjliggör signalspaning i kabel för den iranska diktaturen att systematiskt övervaka sina medborgare, vilket rejält underlättar för dem att förfölja och tortera sina medborgare. Detta är en teknik som gått på export från Nordeuropa till Iran. Nokia har sålt den teknologi som möjliggör övervakning av telefonsamtal, SMS och inte minst övervakning av all internettrafik. Läskigt likt den övervakning FRA hanterar här i Sverige.

Signalspaning i kabel hör helt enkelt inte hemma i demokratiska stater.

Tidigare bloggat om FRA
Bloggat om oppositionens dåliga FRA-motion: Maria Ferm, Mark Klamberg, Farmor Gun, Tomas Melin, Mikaela Persson, Leo Erlandsson och Leo Erlandsson igen.
Om FRA-övervakningen av Irans medborgare: Det progressiva USA, SvD, DN, Gryningens ljus, sagor från livbåten
Artikeln i Aftonbladet
Riksdagsmotionen