Samtliga alliansministrar har förlorat i trovärdighet i miljöfrågor under året

Även publicerat på alliansfritt Sverige

Miljöaktuellts årliga granskning av Sveriges miljömäktigaste publicerades idag. Utifrån "sin makt, sitt engagemang, sin ­trovärdighet - och den miljönytta de faktiskt åstadkommit" har sedan de hundra miljömäktigaste listats.

Samtliga alliansministrar på listan har tappat i placeringar jämfört med förra året. Andreas Carlgren (C) går från 4:a till 7:a, Maud Olofsson (C) från 9:a till 37:e plats och Eskil Erlandsson (C) går från 27:a till 40:e plats. Åsa Torstensson (C) går från nummer tretton till 52:a, Anders Borg (M) tappar sextio placeringar och går från från 11:a till 71:a och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) går från 3:a till 16:e plats. Någon folkpartist återfinns överhuvutaget inte på listan.

Resultatet är inte så oväntat med tanke på regeringens insatser vid klimattoppmötet i Köpenhamn, hanteringen av vargjakten och den allmänt blanka agendan inom miljöfrågor.

Integritet

På torsdag debatterar jag integritet mot Fredrick Federley på Tyresö Ungdomskonferens. Vad tycker du jag ska framföra till honom angående alliansens övervakningspolitik?

(v. 5)

Har inte mått något vidare så förra veckans musikpepp är några dagar sent.

Egalia

Så här skrev Åsa Petersen i Aftonbladet igår:

(...) Många unga hbt-personer är ensamma och mår dåligt. Var fjärde tjej och var tionde kille har försökt ta livet av sig. Risken för psykisk ohälsa, stress, svår ängslan, oro, ångest och självmordtankar är fördubblad eller tredubblad hos unga homo- och bisexuella, visar nationella folkhälsoenkäten 2005 och 2008. (...)

Vägen bort från ensamhet är människans väg till att må bättre. (...)

I Stockholm finns Egalia, fritidshänget för hbt-ungdomar. Varje år har Egalia 2500 besök av unga som inte kan vara öppna i skolan, på fritiden eller hemma. På Egalia får de stöd från erfaren personal och kan bygga ett socialt nätverk. Deras självkänsla och hälsa stärks.

Varje svensk stad borde ha en egen frizon för hbt-ungdomar. Så är det inte. I stället hotas huvudstadens Egalia av nedläggning. I höstas tog projektpengarna från allmänna arvsfonden slut. Just nu överlever Egalia med hjälp av privata donationer. I veckan ska politikerna besluta om fortsatt stöd.

Imorgon tisdag fattas beslut i idrottsnämnden om pengar till Egalia. Den styrande majoriteten i Stockholms Stadshus (M, FP & KD) kommer vara ansvariga för det beslut som fattas. Imorgon får vi se om de tagit hänsyn till unga HBTQ-personers hälsa eller inte.

Om jag blir invald i kommunfullmäktige skulle jag göra vad jag kunde för att stärka utsatta grupper i samhället. Det sociala sammanhanget är ofta bland det viktigaste för att få en fungerande vardag för unga människor. Kuratorer och elevstödjare är någonting som fått ta stryk i svensk skolpolitik under lång tid och såväl detta direkta stöd för utsatta unga personer som mötesplatserna som kan stärka nätverken och självkänslan hos unga måste ges ökade resurser.

Grönt i Stadshuset?

Jag har tidigare trott att regeringsskifte i riket varit betydligt lättare än maktskifte i Stockholms Stadshus. Men med siffror som de här, där de rödgröna leder över alliansen och Miljöpartiet ligger på 17,9% hägrar maktskifte även i hufvudstaden.

Med tanke på att det bara är några procent upp till socialdemokraternas nivå tycker jag att De gröna måste vara förberedda på att göra anspråk på finansborgarrådsposten. Det känns bra.

Fler: Thomas Drost, Peter Högberg och Jinge

Om partiledardebatten

Har inte hunnit skriva något här, men tänkte tipsa om mina två inlägg på alliansfritt Sverige, "Maud Machiavelli Olofsson" och "Göran Hägglund gav felaktiga uppgifter om infrastrukturinvesteringarna" om söndagens partiledardebatt. Alliansen verkar ha problem både internt och med den politiska och ekonomiska utvecklingen, vilket inte bara märktes på den låga debattnivån utan också på att de använde sig av direkta felaktigheter i debatten.

Alliansfritt Sverige var de som kom med nyheten om Reinfeldts fifflande med siffror i partiledardebatten. 100 000 är ungefär 900% så mycket som 11 800. Reinfeldt borde som statsminister rimligen ha hyfsad koll på hur stor arbetslösheten är. Det här uppmärksammas idag av bland annat Dagens Industri, DN, Expressen och SVT.

"I huvudet på en major"

Är det inte ett spännande statement att politikerbloggen kallar sin utfrågning av Jan Björklund för "i huvudet på en major"?

"Äckligt tydligt"

Medierna tar förgivet att Birgitta Ohlsson inte kan bli minister på grund av sin graviditet. Samtidigt måste arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) i domstol för att ta ansvar för sina barn, som han inte tycker sig kunna ha tid med då han är minister.

Ibland blir ojämställdheten väldigt tydlig. Eller för att uttrycka det som Alex Lindskog;

Jag skrev nyligen om mediers tolkning av uppgifter om Birgitta Ohlssons (fp) graviditet som synonymt med att hennes politiska karriär är körd. Jag menade att detta är så absurt vidrigt och konservativt, att förutsätta att en kvinna måste lämna sin karriär för att den blir förälder.

Nu har den här storyn fått ännu en twist, när Sven-Otto Littorin (m), arbetsmarknadsministern, hamnat i blåsväder. Hans ex-fru har nämligen stämt honom på en väldig massa pengar för att han vägrat att ta hand om sina barn och lagt allt ansvar på henne. Han själv hävdar ”att han på grund av sitt arbete inte längre hade möjligheter att ta ansvaret för barnen varannan vecka utan att barnen enbart kunde vistas hos honom varannan helg”.

Detta är ju hemskt intressant. Birgitta Ohlsson får inte ens möjlighet att välja om hon vill satsa på karriären eller ta hand om sina barn. Sven-Otto förutsätter att hans ex-fru ska ställa upp på att hans karriär är viktigare för honom än vad tiden med barnen är.

Ibland blir de ojämställda strukturerna i vårt samhälle sådär extra tydligt. Äckligt tydligt.

Det här har också uppmärksammats av bland annat Isobel Hadley-Kamptz, Helene Sigfridsson, Anders Wallner och Linus G Thiel.

"Vargjakten ett uppenbart misslyckande"

Idag skriver jag och Maria Ferm på Aftonbladet Debatt om vargjakten,

Alliansregeringen kan inte rädda ansiktet genom att importera 20 vargar från Östeuropa.

Jakten bedrivs amatörmässigt, utan att genetiskt svaga individer pekats ut och utan någon långsiktig strategi för bevarandet av vargstammen.

Dessa importerade tjugo vargar kan därför samtliga bli offer för nästa års vargjakt om regeringens politik tillåts fortsätta.

Igår kom beskedet att regeringen uppdragit åt Jordbruksverket att förbereda införsel av 20 vargar under en femårsperiod, vissa från Östeuropa. Samtidigt kom också nyheten att kvoten överskreds mer än vad som varit rapporterat tidigare då ytterligare vargar skjutits i Örebro län. (...)

Även: Maria Ferm, Grön Ungdoms hemsida

Nu är det fredag (v. 4)

Rättshaverist

Även publicerat på alliansfrittsverige.nu

Centerpartiets kommunalråd i Rättvik, Inge Östlund, uttalade ikväll att han skulle

"inte rapportera till polisen om han såg tjuvjakt på varg"

Han säger också att han inte skulle

"ange en kompis även om denne misstänks för illegal jakt på varg"

Inge Östlund (C) tycker alltså som toppolitiker att han inte behöver följa lagen. Och han verkar inte heller ha något som helst problem med ventilera den här åsikten offentligt. Det här talar för sig självt, så vi kan passa på att vara lite snälla. Vad sägs om att kalla det här för en väldigt "kreativ" inställning till moral och laglydighet?

Forskare om regeringens rovdjurspolitik: "Det råder en närmast total avsaknad av långsiktighet och koppling till det vetenskapliga kunskapsläget"

Åtta forskare vid Stockholms Universitet på DN Debatt idag:

Jakten har försatt den inavelsskadade svenska vargstammen i ett ännu sämre läge. Sverige har inlett det biologiska mångfaldsåret 2010 på ett synnerligen pinsamt sätt. Under vargjakten kan genetiskt viktiga individer ha skjutits. Risken är stor att ytterligare inavelsskador upptäcks framgent. Information som finns i det unika stamträdet över de vilda vargarnas släktskap har över huvud taget inte använts av ansvariga myndigheter - kunskap som kostat miljonbelopp i skattemedel att ta fram. Vargjakten illustrerar på ett slående sätt brister i svensk naturvård. Det råder en närmast total avsaknad av långsiktighet och koppling till det vetenskapliga kunskapsläget

Regeringen med Andreas Carlgren (C) i spetsen har misslyckats fatalt med rovdjurspolitiken, och utspelet från forskarexpertisen inom detta fält är bara ytterligare en bekräftelse på det. Sverige behöver en ny regering som tar ansvar för rovdjurspolitiken, inte bekostar vargjakt med pengar för biologisk mångfald och som aktivt arbetar för ett samhälle där människor och djur ska kunna leva sida vid sida i symbios. Det regeringen förstört med vargjakten är i värsta fall inte reparerbart.

För övrigt talar jag på en manifestation mot vargjakten i Örebro nästa torsdag, den 4:e februari. Finns som facebookevent här.

Även: Scaber Nestor, Alliansfritt Sverige, Jinge.se, UNTs ledarblogg och Naturskyddsföreningen

Stockholms stadsfullmäktige 2010

Ikväll fastställdes listorna till kommun- och landstingsfullmäktige för De gröna i Stockholms Stad. Jag har fått förtroendet att stå på en position som ser ut som en mycket trolig fullmäktigeplats. Vi har olika listor för varje valkrets, och jag står som nummer 11 på Södermalmslistan och mellan plats 14 och 17 på de övriga fem listorna.

Vår topptrio Stefan Nilsson, Emilia Hagberg och Yvonne Ruwaida får förnyat förtroende och toppar listan. Till landstinget är Helene Sigfridsson och Tomas Melin toppkandidaterna. Riksdagslistan fastställde vi redan i december.

Jag är otroligt peppad på valrörelse och ser fram emot att jobba för ett grönt styre i såväl stadshuset som i Rosenbad. De gröna var största parti på Södermalm i europaparlamentsvalet. Nu ska vi se till att bli största parti i hela Stockholms Stad.

Pressmeddelande från stadshuset och från landstingshuset
Bloggat av Helene Sigfridsson

Topp tio till kommunfullmäktige (samma i alla valkretsar):
1 Emilia Hagberg
2 Stefan Nilsson
3 Yvonne Ruwaida
4 Per Bolund
5 Zaida Catalán
6 Åke Askensten
7 Elina Åberg
8 Anders Wallner
9 Jakop Dalunde
10 Sara Pettigrew

Varför misslyckades COP15?

Den officiella bilden från det nyss avslutade svenska ordförandeskapet är att COP15 blev ett misslyckande på grund av att Kina och Indien var motsträviga och att utvecklingsländerna obstruerade med ordningsfrågor. Redan några dagar innan förhandlingarna bröt samman skickade Naturskyddsföreningen ett pressmeddelande där deras generalsekreterare Svante Axelsson uttalade att ett stort ansvar skulle ligga på EU och Sverige i fall att förhandlingarna bröt samman på grund av deras olyckliga val av förhandlingsstrategi.

Fredrik Reinfeldts (M) och Andreas Carlgrens (C) låga ambitioner och "det är alla andras fel"-attityd har passerat utan att den ihåliga fasaden blivit så pass granskad som den borde. Ansvaret ligger nämligen i avgörande utsträckning hos dem själva.

Före detta miljöminister Lena Sommestad gav i gårdagens Svenska Dagbladet en annan bild än den som Reinfeldt och Carlgren försökt etablera. Sommestad menar att "Sverige tog initiativ till den förhandlingsstrategi som drev mötet mot sammanbrott". Genom att inte söka samförstånd med utvecklingsländerna, vilket varit den framgångsrika strategin tidigare gånger som världssamfundet lyckats ingå avtal på klimat- och miljöområdet och att parallellt föra samtal med de rika länderna bakom utvecklingsländernas rygg, blev stämningen från början konfrontativ. Eller för att använda Sommestads formuleringar, värdlandet Danmark och EU-ordförandelandet Sverige skapade "en oöverstiglig klyfta mellan industriländer och utvecklingsländer".

Reinfeldt och Carlgrens historieskrivning är att utvecklingsländernas krav på en fördelning av utsläppsminskningarna som tar hänsyn till historiskt ansvar är att förstöra och obstruera och föra undan diskussionen från det mest relevanta. För vilken idiot som helst framstår det här beteendet från dessa två herrar som obstruerandets Rolls Royce. Uppenbarligen är det bara deras egen definition av vad som är relevant att diskutera på ett möte som är den enda möjliga, en trång föreställning vilken de inte bara försöker tränga in sig själva i utan också tvinga på övriga mötesdeltagande. En inställning som sammantaget allvarligt försvårar möjligheterna att nå framgångar inom klimatfrågan så länge vi har en alliansregering vid makten i Sverige.

Andra läsvärda blogginlägg om läget efter COP15: David Jonstad, Rickard Warlenius, Jakop Dalunde, Erik Malm.
Pressmeddelandet från Naturskyddsföreningen

Vill du läsa mer om Carlgrens eviga misslyckanden rekommenderas för övrigt Anders Utbults söndagskrönika på alliansfritt Sverige.

Näst mest inflytelserika

Politiometern har nu släppt sin lista över de mest inflytelserika gröna bloggarna. Maria Ferm ligger etta, och den här bloggen hamnar som tvåa.

På knuff.se ligger jag just nu som nummer 156 av samtliga, där rankingen även där beräknas (bland annat) utifrån antalet inlänkningar från andra bloggar.

Både klimatkris och finanskris orsakats av att vi levt över våra tillgångar

De grönas ekonomiske talesperson i GP idag:

En rödgrön regering måste vara tydlig med att det inte går att kompromissa med ekosystemen och miljön och att det inte finns några genvägar till ekonomiska framgångar. Därför måste vi se till att regleringarna av finansmarknaderna moderniseras. Fler regleringar behövs kanske inte men de måste vara bättre och smartare. Kostnaderna för att misslyckas måste stå i bättre proportion till de risker som marknadens aktörer tar.

För att komma ur klimatkrisen måste priset på utsläpp och energi öka. De investeringar i ny infrastruktur och produktionsteknik som görs nu måste klimatsäkras.

(...)

Åtstramningar i den ekonomiska politiken måste utformas så att vi minskar de ohållbara investeringarna och budgetförstärkningar måste göras genom att vi höjer miljö- och klimatstyrande skatter. På det sättet kan vi ta rejäla kliv mot ökad hållbarhet.

En ledstjärna för den rödgröna ekonomiska politiken måste vara att det ska löna sig att bete sig ansvarsfullt. En sådan politik kommer att minska riskerna både för bubblor på finansmarknaden och för överutnyttjande av naturresurser och leda oss bort från ohållbar ekonomisk tillväxt och mot en ekologiskt uthållig ekonomi.